KUNSKAP OCH
KOMMUNIKATION
ÄR VÄGEN FRAMÅT

Tankar från Villa San Michele

Att vara stipendiat i Villa San Michele är som att lyftas ur sin vardag och släppas ner i paradiset för några veckor. Jag menar det. Dagarna fylls med skrivande och promenader, kvällarna med reflektion och samvaro.

Allt doftar, allt står i blom. Vi som njuter av tillvaron här (9 stipendiater; forskare, författare, konstnärer) tror jag alla känner som jag. Man befinner sig som i en bubbla, får en paus från den hotfulla och osäkra omvärld som annars tar så mycket energi.

I Capri-bubblan lägger jag sista handen vid ett manus (bok efter sommaren!) som handlar just om dagens geopolitiska utmaningar - och jag gör det genom att berätta om vårt allt mer ohållbara beroende av litium, universums lättaste metall och en förutsättningar för de laddningsbara batterier som finns i både elbilar och mobiler.

Men jag passar också på att tidsbada i Axel Munthes anda och skriver om både Sonja Kovalevsky och Hilda Ericsson. Två kvinnor som var verksamma i Stockholm på 1880-talet. Den ena som världens första kvinnliga professor i matematik, den andra som industriledare tillsammans med sin man Lars Magnus. År 1887 invigdes telefontornet i Stockholm med pompa och ståt, Sverige var det telefontätaste landet i världen. Det var en tid som präglades av snabba tekniska förändringar och politiska spänningar liksom av stora vetenskapliga genombrott och intressanta författarskap.

Här försöker jag lägga bort mobilen. Att alltid vara nåbar, att ständigt frestas att vara någon annanstans än i sin egen tankevärld, vad gör det egentligen med oss? På 1880-talet fanns det de som var rädda för konsekvenserna då vi inte behövde se den vi pratade med. Hur skulle ett leende eller en grimas kunna överföras genom en telefonlinje?

Och då är vi tillbaka till det bästa med Villa San Michele och vistelsen här. Lugnet. Försiktigheten med vilken man tar sig fram både längs de smala bergsstigarna och i tankens vindlingar. För att inte missa något viktigt.

Innovation + hållbarhet på Vetenskapsfestivalen

Ibland händer det! När publiken lyfter samtalet till nya nivåer, blir varje moderator lycklig. Seminariet "Genombrott pågår" under Vetenskapsfestivalen innehöll flera sådana ögonblick. Temat för diskussionen var hur forskare och ingenjörer förhåller sig till den tid vi lever i - och hur vi kan locka fler att ägna sig åt naturvetenskap, matematik och teknik. Panelen bjöd på personliga anekdoter, viktiga insikter och genomtänkta budskap. Publiken utmanade med kluriga frågor, smarta kommentarer och framåtlutad nyfikenhet. Vi befinner oss mitt i en grön omställning, ett starkt teknikskifte och en polariserad och geopolitiskt orolig omvärld. Att tillsammans diskutera vikten av forskning och innovation i detta sammanhang är ett sätt att hålla hoppet uppe. Arbetet med nya boken "Genombrott - framsteg som format våra liv" gav mig många tankar. När jag får möjlighet att diskutera dem med kloka och reflekterande människor känner jag att det var värt allt hårt arbete. Medverkade gjorde:

Ulrika Lindstrand, ordförande Sveriges Ingenjörer, om vilken roll dagens och framtidens ingenjörer har för kommande genombrott 

Filip Johnsson, professor i energisystem, Chalmers, om ett energisystem som minskar klimatpåverkan och samtidigt inte skapar alltför stora nya problem,

Carina Persson, professor i astronomi, Chalmers om forskarens kunskapssökande och samhällets utmaningar 

Anna Margitin, koncernordförande, Akademikerna Volvo Car Group, om vikten av, och glädjen i, att tillsammans lösa problem

Tre insikter under 2024

Hur ofta tänker du en ny tanke? Ibland när jag ställer frågan sprudlar det av idéer, men lika ofta blir det tyst. Vad är en ny tanke? Allt har väl på något sätt ändå tänkts tidigare? Eller? 

Kanske är det lättare att tala om insikter. Den där känslan när något faller på plats. ”Så kan man förstås tänka…”, ”Spännande, att jag inte sett det tidigare…” eller ”Vilken häftig människa, hen vill jag lyssna mer på”.

Nu i slutet av 2024 vill jag därför tacka tre personer som gett mig nya insikter under året:

1. Andri Snaer Magnason, den isländske författaren som menar att anledningen att vi har så svårt att orientera oss i den snabba omställning som pågår är att vårt tänkande och vårt språk tillhör det förra paradigmet. Han ger exempel från när demokratin fick genomslag. Jag hade förmånen att moderera Mistras jubileumskonferens i september då Andri var en av talarna. Här är hans 15 minuter långa föredrag. Se och inspireras!

2. Peter Gärdenfors, filosof och kognitionsforskare, som i sin nya bok ”Kan AI tänka – om människor, djur och robotar” menar att vi underskattar vad det är att vara människa. Vi har en tendens att överskatta maskinernas intelligens och underskatta människans förmågor. Intelligens kombineras hos oss med förmåga till medkänsla, reflektion, självmedvetande och kroppsliga erfarenheter. Boken är mycket läsvärd: länk

3. Min dotter Hedda som i somras fick mig att inse vad det betyder att plantera ett träd. Vi har en liten skogsfastighet i Västerbotten och under några dagar i augusti satte vi tillsammans 8000 plantor. Förutom mina barn och min bror var båda mina 80+föräldrar med på äventyret. Att binda samman kommande generationer med de som kommer… Det var precis rätt miljö för att prata om vad det betyder att vara mamma, och jag fick chans att berätta det för min dotter på ett lite nytt sätt. Det blev ett bra samtal som jag fortfarande blir varm när jag tänker på. 

Så med detta vill jag skicka med det kinesiska ordspråket ”Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sedan. Det näst bästa tillfället är nu.”

God jul och gott nytt år!