Det är varmt. Jag har just druckit en halv liter vatten. Men flaskan rymmer bara 33 cl. Det går ju inte, invänder du. Antingen har jag tagit fel på hur mycket jag fått i mig, eller också var flaskan större än jag trodde. Så är det förstås. Det kan helt enkelt inte stämma. Och du kan vara lugn, jag hittade på det här exemplet.

Värre är det med jordens resurser. Vi lever som om det fanns 1,7 jordklot fastän det bara finns ett. Det går ju inte! Om alla levde som oss svenskar skulle det behövas fyra jordklot. Earth overshoot day inträffade rekordtidigt i år, redan den 1 augusti hade vi gjort av med de resurser som skulle räcka för hela året.

Det här går förstås inte. Paradoxen är att det samtidigt gör det. Vi kan fortfarande vrida på kranen och få vatten, det är fullt med varor i såväl matbutiker som snabbklädeskedjor, och bostadspriserna i storstäderna verkar ligga på en stabilt hög nivå. Ingen kris här inte.

Samtidigt närmar sig valet och enligt Novus mätning i juli lyfter nu miljö- och klimatfrågorna i väljaropinionen. 35 procent svarar att miljö och klimat är en valets viktigaste frågor. Bland unga väljare är detta fortfarande den allra viktigaste valfrågan, även om man ser en viss nedgång.

Vi fortsätter att låna – stjäla? – från våra barn och barnbarn när vi beställer nästa flygresa (”Sverige är såååå mörkt i november”), köper en klänning till kräftskivan (”Det var halva reapriset”) och låter bli att byta till elbil fastän vi har råd (”Var finns de där laddstolparna, egentligen? Tänk om vi blir stående…”)

Jag vet att man ska skilja på individ- och systemnivå, jag vet att systemen är dynamiska och att modellerna är behäftade med osäkerheter och jag vet att den tekniska utvecklingen går framåt med stormsteg och att bidragen till energieffektivisering, klimatsmarta lösningar och gröna innovationer ökar. Men när jag blir som mest orolig, pessimistisk och skäms som mest, då hjälper bara en sak. Då hämtar jag kraft i hjärnforskningen.

Den har nämligen visat att vi mår bra av att göra gott. En altruistisk handling ger upphov till en skön känsla. Det är detta som gjort oss till de människor vi är. När vi håller ihop, hjälper varandra och delar resurser förstärks känslan för alla i gruppen och goda cirklar skapas. Kärleken vinner alltid över misstänksamheten, snålheten och hatet.

En annan källa till hopp är att vi människor faktiskt mår bättre av bönor än biff. Inte nog med att idisslare släpper ut metan; rött kött och charkuterier är dessutom cancerframkallande. Tänk vilket elände om det vore tvärtom!

Så medan vi fortsätter att leva över våra resurser, hur omöjligt det än kan låta, sker sakta med säkert en omfattande kursändring. Fler ser om sitt hus och installerar solceller, sparar i hållbara fonder, väljer vegetariskt, tar tåget i stället för flyget och ställer vi nu också bra frågor till våra politiker i valrörelsen kommer även de att förstå att vi menar allvar. Det går inte att leva på mer än en planet. Det är i alla upptänkliga avseenden och i ordets rätta bemärkelse ohållbart.

Eva Krutmeijer